Dröm: Olyckor och sommarstugor.

Dröm drömd natten till 5/7 2007

Jag och Ingrid var i en stuga, det kan ha varit så att Ingrid bodde där, men jag är inte säker. När vi gått dit hade vägen varit alldeles lerig och äcklig eftersom det hade regnat. Ingrid och jag satt och pratade, sen gick vi ut ur stugan och bort på den äckliga vägen. Då kom plötsligt Armand dit och sa till mig:
”Det finns en grej du bara måste åka!”
Vi var nämligen på ett nöjesfält och Armand släpade med mig till en jättegunga, som vikingaskeppet på grönan, men de gungade mycket mycket högre och jag var oräker på om den gungade uppochner så jag sa att jag inte vågade åka den. Då var Armand tvungen att springa dit för han skulle åka, någonstans här förvandlades han och var Robert (expojkvän). Han hoppade från kanten upp på båtgungans kant eftersom det redan hade börjat röra på sig och han hade betalt biljett, men just eftersom gungan rörde sig tappade han balansen och föll ner utanför båten. Jag skrek och sprang bort och ställde mig på en bänk för att kunna se ner, det var nämligen ett stort hål eftersom de byggde om bredvid gungan. Robert hade i alla fall fallit ner mellan några plankor och hängde från en pinne som låg tvärs över plankorna.
”Är han okej?” frågade jag en arbetare som satt bredvid.
”Jarå, ambulansen kommer snart”, svarade han och lugnade mig på så sätt.
Han hängde kvar där i pinnen med en oändlig avgrund under sig, men plötsligt var det inte luft utan vatten därifrån han hängde och jag frågade:
”Kommer han verkligen kunna andas när ambulansen hämtar honom?” eftersom han varit under vatten hela tiden.
”Ambulansen har redan hämtat honom”, svarade arbetaren.
”Va?! Det märkte jag inte…” sa jag.

Så var jag tillbaka i den där stugan som nu låg vid en sjö. Om man simmade tvärs över den så skulle man komma till Kalles andra sommarställe. Han hade i drömmen nämligen två. Ett var hans vanliga och det andra benämndes som ”sommarstugan” när de var i den första sommarstugan. Vi skulle i alla fall ta oss dit (jag, ingrid och någon mer) så vi började simma över, med kläder på. Det var jobbigt. När vi nästan kom fram till bryggan som stack ut från klippan stod Karl och några från folket och antagligen hans föräldrar där och skrattade åt oss eftersom att vi hade varit så dumma och simmat över när det fanns en mycket enklare väg. Hur den vägen var minns jag inte…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>