månadsarkiv: juli 2007

Dröm: T-rex och den läskiga hissen

Drömda någon gång på morgonen/förmiddagen den 30 juli

Först drömde jag att jag hade ett ägg, det var lite större än ett strutsägg. Det kläcktes och det var en drake i det, fast det var egentligen en dinosarie. Den liknade en T-rex ganska mycket. Jag band fast den med ett snöre på baksidan, och jag och min lillasyster Linnéa matade honom med äpplen, meloner och pumpa som vi (pappa) hade odlat hemma. Han åt äpplena direkt från våra händer, men oftast tog han dem i sina egna. T-rexen verkade inte bli riktigt mätt för en dag så stod han i trädgårdslandet och åt våra tomater. Jag ropade på honom och han kom springande. Tyvärr accelererade han för mycket och kom upp i en jättehög hastighet efter bara tre metar och när längden på snöret tog slut då han kom fram till busken ryckte det till i hans hals och han ramlade. Jag förklarade för honom att han inte fick äta direkt från trädgårdslandet eftersom det var våran mat. Han klagade då på att han var hungrig. Jag sa till honom att han var tvungen att säga till när han blev hungrig och vad han ville ha att äta. Han nickade medhållande åt det. Jag förklarade också för honom varför jag inte ville ge honom kött. Han kanske kunde bli farlig om han fick smak av det. Ibland övervägde jag också om jag skulle låta min T-rex jaga fritt i skogen, men ansåg att han skulle bli farlig för andra människor.

När jag vaknade här ville jag bara somna om igen, jag tyckte väldigt mycket om min T-rex. Jag var fortfarande tillräckligt trött för att se framför mig hur staten försökte komma och fånga in min vän och hur jag skulle försöka rädda honom.

Sedan när jag somnade om drömde jag att jag var en kvinna, men var tvungen att låtsas att jag var en man för att arbeta på ett visst ställe. Jag och min make skulle gå på en firmafest för det arbetet jag jobbade på. Vi var tvugna att byta kläder insåg jag när vi kom dit. Vi klev in i en hiss och jag försökte få igen dörren, men en av de som kom med oss försökte hindra den från att stängas, så jag tryckte på våning ett för att vi skulle åka lite så vi fick tid att byta om. Sedan kom jag på att vi antagligen redan var på våning ett, så jag tryckte på sju istället. Då blev det våning 17 istället. Jag blev nervös, nu var jag mig själv och med mig i hissen var Ingrid. Jag kollade på Ingrid och vi tänkte att vi skulle ta en annan våning. På nåt sätt lyckades vi knappa in våning 141, vi var helt säkra på att så många våningar fanns det inte. Hissen började accelerera uppåt jättefort. I panik fick jag in att vi skulle till våning 98 istället. Hissen började nu åka neråt, men fortfarande med alldeles för hög hastighet. Jag hade panik och visste inte vad jag skulle göra. Ingrid däremot kastade sig framåt och tryckte på stoppknappen. Hissen saktade in och stannade tillsist. Hon läste på något ställe att man skulle göra någonting och hon tryckte på knapparna. Vi åkte en våning upp, sen sa det pling. Vi försökte få upp hissdörren, men den gick bara upp litegrand. Så när Ingrid tryckte på knappen bände jag upp dörren. Golvet framför hissdörren, ca 1m, var också en del av hissen, det hade blivit helt förstört och det gick inte att gå på. Vi ställde oss och ropade på hjälp till några vakter eftersom vi inte kunde kliva bland alla sladdar och elektricitet. Vakterna skyndade sig mot oss, men Ingrid hade redan hoppat över den förstörda golvbiten. Jag följde hennes exempel, men trillade. En av vakterna, som var kvinna, frågade om hon kunde hjälpa oss tillbaka. Vi sa ja. Hon tog oss till en annan hiss, och jag flippade ur direkt och skrek och grät att jag ville ta trapporna, jag ville inte gå in i en annan hiss. Hon sa att det inte var en vanlig hiss och den åkte bara en våning. Den bestod av en röd fluffig avlång kudde som man skulle sitta på knä på. Den tog oss en våning ner och sen fick vi skynda oss att flytta på oss, annars skulle vi bli påkörda av lilla lisebergsbanan, för vi var på liseberg. Jag sa att jag ville ringa till Gunn och se till så han kom dit, samtidigt som jag grät och hickade. Jag var jättechockad och rädd. Jag fick låna vaktens telefon, men Gunn svarade inte. Plötsligt kom folket där vi var och vi kramade dem. Ingrid började berätta vad som hade hänt. Jag frågade Karl ifall jag fick låna hand mobil och ringa till min mobil eftersom jag visste att Gunn hade den, för Gunn var inte med de andra. Jag försökte ringa ett par gånger, men Karl påpekade varende en av dem att jag slog fel nummer. Tillsist slog jag rätt nummer och det stod ringer Gunnar Peng på telefonen, fast det var min mobil jag ringde till.

Vaken.

Mi pescado

Gunnar kommer hem på onsdag. Det är inte långt kvar nu, jag längtar verkligen! Det ska bli så skönt att han är här igen. Får se hur det har gått för honom nere i Vietnam också, om han tog någon medalj. Jag saknar honom. På fredag ska vi åka upp till farmor, och jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt. Jag skulle vilja tälta med Gunn en natt också, men jag tror han är ganska svårövertalad på den punkten. Jag frågade Ingrid vad hon trodde om saken, men hon uttryckte sig ganska tydligt att hon trodde att det skulle vara omöjligt att få med honom. Fast hon känner ju inte Gunn överdrivet bra heller. Frågade även Kalle vad han trodde om saken och han sa nog att det skulle kunna gå med lite övertalning, om jag t ex berättade vilka underkläder jag skulle ha på mig. Jag sa att då skulle jag banne mig ha några som han inte kunde få av, innan jag insåg att det kanske inte förstärkte min övertalningsmetod. Gunn lär väl antagligen läsa det här innan jag hinner ta upp med honom att jag vill åka och tälta så då är det nog redan ganska kört.

(fast gunn, mitt tält är litet och mysigt… sådetså :p)

Dröm: Stenkulor och hundvakter

Drömd natten till 28 juli 2007

Jag var ute och cyklade med någon kille som jag inte vet vem det var. Vi gick in i en affär och plötsligt så var Armand med oss. Vi hade hundar också, jag var hundvakt åt en, men jag minns inte vems den var. Sedan gick vi ut till cyklarna och jag gav bort den lilla vita hunden till ett äldre par som gick in i affären. Jag och killen skulle cykla iväg, och så frågade jag Armand som gick efter oss:
”Har inte du någon cykel?”
Han sa att han hade det och gick för att hämta den. Vi skulle cykla till ett ställe och under tiden förvandlades den okända killen till Gunn som hade en rosa jacka. När vi kom fram till stället var en massa folk där och en till Gunn. Den nya Gunn skällde ut Gunn med den rosa jackan och sa att han aldrig skulle ta på sig en rosa jacka. Jag visste att den nya Gunn var den riktiga Gunn, men ändå så ville jag inte låta den Gunnar med rosa jacka gå, för han var ju också en som Gunn. Tillsist så försvann rosa-jackan-Gunn och jag och riktiga Gunn satt i ett rum fullt med folk. Gunnar hade en påse med batterier som han inte visste var han skulle göra av, vi skulle lösa det på något sätt. Vi hade i alla fall en lektion där och där var en kille som jag känner igen, men jag minns inte från var, i drömmen var han i alla fall från SH. Dessutom var Elin från min klass i högstadiet där, hon ropade någonting till mig och skrattade. Jag skrattade tillbaka, för det hon sa var ganska roligt. Så hade vi en övning i rättstavning och känslor. Läraren sa två alternativ, en elev fick gå fram och skriva upp dem på tavlan, sedan fick man räcka upp handen för det alternativet man tyckte var mest tilldragande. När den här killen som jag kände igen, som i drömmen var från SH, skulle skriva, hade han svårt att stava till ”gifta sig”. Jag fick skriva istället och hade tydligen jättesvårt att stava, alternativen var ”gifta sig” eller ”vara kär”. I vilket fall, nu hade jag en låda där Gunn kunde hälla ner sina batterier i, fast han sa att den var för liten, men jag sa att det var den inte alls det. Så han hällde, men de fick inte plats. Det berodde på att lådan hade olika fack och han hade hällt alla i ett av facken. Fast nu var det inte batterier längre utan stenkulor, sådana man spelar med. Jag la på minnet att jag skulle sortera dem i de olika facken efter färg sen och tvinga Gunn att hjälpa mig.

You’re my lost love, Professor (DH33)

Det är flera ställen som jag faktist har gråtit under bokens gång. Tidigare har tårarna inte kommit förens långt efter jag har läst klart. Då chocken har lagt sig. När Dobby dog för exempel, vad jag grät, och jag vet inte ens varför. Om det var för Dobby eller för att boken närmade sig slutet. Eller när Snape flydde ut ur slottet… jag åkte till Adam straxt efter att ha läst det. Det tar en timme att cykla till Adam, jag grät hela vägen över Snape. Jag tvivlade på hans godhet som jag aldrig tidigare hade tvivlat. Jag var skräckslagen, jag grät och jag bad att han skulle vara god trots allt. Jag ville, jag önskade. Han kunde inte vara ond, det skulle vara så dåligt av JK om han i slutändan var ond, efter allt som han faktist hade gjort för Harry. Så kom kapitel 33, The Prince’s Tale, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta eller vad jag skulle ta mig till. Han hade en crush på Lily after all. Han älskade henne, de var bästa vänner. Jag kan inte förstå. Hur underbart var det inte när han sen avslöjade att han alltid hade brytt sig om Harry. Det var hemskt. Snape did know how to love, as I always wanted him to and as I thought or hoped he did. But, now I know… I’ll never be yours, Severus. And as my tears are falling because of your dead, they are falling because I know you never would have thought of me, even if I had always been by your side.

You’re my lost love, Severus. Forever lost.
And I was never supposed to be loved by you.

Den ”efterlängtade” vandringen

Planeringen var ganska bra, inte alltför genomtänkt kanske, men den existerade faktist. Vi hade gjort upp ett schema för var vi skulle äta lunch och var vi skulle sova, ungefär vilka tider vi skulle hålla. Men så var det det där med väskan nu igen. Förra gången jag vandrade sög min väska, så den här gången tog jag den andra, den sög ännu hårdare. I alla fall, planeringen sa att vi skulle åka buss men vi bytte det mot bil ner till Trollegater där vi först skulle leka i grottorna. Sedan skulle vi vandra tilll Halltad ängar, där vi skulle slå oss ner för natten. Det var första dagen, nu ska vi se hur det gick.

Läs mer

Teori om drömmar

Ja det här är ingen dröm, anledningen till att den ligger i den kategori som den gör. Jag funderade just på det här med drömmar och sådant. Ingen styr ju över vad man drömmer, men är det riktigt sant? Lite borde man kunna styra över det i alla fall. Fast jag antar att jag får svälja mina ord redan inatt genom att drömma något ytterst pinsamt som jag kommer skämmas över att ha drömt. Som den gången jag sa till Gustav att jag aldrig drömde sexdrömmar… fast tja, det jag drömde några nätter efter det var kanske inte det allra mest tillfredsställande. Speciellt inte när jag hade vaknat.

Det är väl något fel på mig som inte har vissa slags drömmar och som tror att man kan styra över de drömmar man har. Låtom oss säga att du är grymt förvirrad, din hjärna fortsätter ju att arbeta och reda ut problemen under natten, antagligen drömmer du om det. Så om du låter bli att vara förvirrad så kanske du inte drömmer om det. Som när jag var liten och hade en mardröm. Kvällen därpå var jag livrädd för att somna ifall jag skulle ha mardrömmen igen, då låg jag och mumlade ”Piff och Puff” för mig själv för att tvinga mig att drömma om dem. Jag antar att jag inte drömde om just Piff & Puff, men jag lyckades stänga mina tankar från mardrömmer och drömde inte den heller. Det är väl som den magi Harry fick lära sig, Occlumency. Lite kan man nog styra dem, men vad vet jag. Drömmer du mycket sexdrömmar? Kanske ska tänka på vad du gjorde precis innan du somnade i så fall ;) Jag tror i alla fall vad det beror på vad man har sin ”mind” inriktad på när man somnar.

Angående spoilers

Eftersom det kanske inte är helt uppenbart. Ingenting spoilas i rubriken, efter den står en parantes innehållande (DHx) där x står för ett tal. Det talet talar om från vilket kapitel i boken spoilern kommer ifrån så att ni som inte läst klart kan se om ni kan läsa den. Observera, att ingenting som händer efter kapitel x får spoilas i kommentarerna. Både för min och andra läsares skull. And once again, the password: DarkArtWiz

Edit: Samma lösenord används på Midnattsbarn om jag av någon (ganska självklar) anledning skulle drömma om någonting som kan spoila HP7

Trollkarlsduellerna på boksläppet

Ungefär såhär fungerade det, i alla fall när jag duellerade mot andra. Det fanns vissa standardformler som användes om och om igen. Dessa var Expelliarmus, som oftast inledde en duell, den fortföljde sedan antingen med att motståndaren tappade sin trollstav eller skrek ut Protego. En annan formel som var väldigt vanlig var Stupify (eller Lamslå  på svenska), den användes i nästan varje duell. Det fanns en hel del vanliga formler som användes, men förvånadsvärt nog var Crucio en av de populäraste i duellerna och användes kontinuerligt. Den tillsammans med Expelliarmus och Tarantallegra var mina personliga favoriter i det som DN kallade för magiska enviger. Sectumsempra var också populär, men kom aldrig upp till den nivå i popularitet som den oförlåtliga tortyrförbannelsen låg på.

Rictussempra, Pertrificus Totalus, Imperio, Impedimenta användes också flitigt av de duellerande om än inte fullt lika mycket som de ovan nämnda. Ofta blev det tyvärr stopp i duellen då någon blivit utsatt för lamslagning eller kroppslåsning om man inte hade huvut försvara sig. Som vi alla vet så fungerar ju inte Protego mot de oförlåtliga förbannelserna. Där var man sårbar om man inte slängde sig ur vägen, någonting jag aldrig såg någon göra.

Hur många dog då? Avada Kedavra borde ju ha haft ihjäl en hel del av motståndet i trollkarlsduellerna tycker man. Detta bestämdes ganska tidigt att det var emot reglerna, ingen av de som jag eller folk runt mig duellerade med ansågs ha kraften att verkligen mena att döda någon av de andra. Jag skrek ändå ut denna formel i panik några gånger, då hände helt enkelt ingenting precis som vi antar att det skulle ha gjort i böckerna som när Harry försöker lägga Cruciatusförbannelsen på Bellatrix i femte boken.

Ett måste under duelleringen var formeln Finite Incantatem som satte stopp för pågående formler, för exempel lamslagna och kroppslåste personer låstes upp så. Personer utsatta för Sectumsempra slutade få mer skador när kastaren sa så. Även en bra motformel till dansförhäxningen och kittlingsbesvärjelsen. Jag uppfann i hela vevan en egen formel, information följer nedan. Observera att denna formel aldrig användes.

Syn-försämrings-formel
Effekt: Försämrar eller tar bort offrets förmåga att se.
Formel: Ögono utpeto
Utförande: Håll staven när offrets öga, säg formeln och skjut fram staven in i offrets öga.

HP-misstolkningar (DH7)

Jag förstod inte riktigt först om det skulle vara så att man skulle misstolka det, men i sammanhanget tror jag inte det var vanliga trollstavsviftningar de åsyftade.

‘This isn’t your average book,’ said Ron. ‘It’s pure gold: Twelve Fail-Safe Ways to Charm Witches. Explains everything you need to know about girls. If I’d only had this last year I’d have known exactly how to get rid of Lavender and I would’ve known how to get going with… well, Fred and George gave me a copy, and I’ve learned a lot. You’d be surprised, it’s not all about wandwork, either.’
- Harry Potter and the Deathly Hallows, chapter 7, page 97

Fanns fler ställen jag har misstolkat hittills, men jag fastnade något så otroligt för det här. Jag började fnissa hysteriskt och kunde inte återvända på ett tag. Det kan också ha något att göra med att jag bara hade sovit i två och en halv timme inatt.