Död.

Så klart. Vaknar sent, känner sig precis så värdelös som jag är. Varför lever jag? Det finns ingen som helst anledning, egentligen. Jag gör inget vettigt med mitt liv, jag bara sitter och stirrar framför mig. Jag lever för andra människor. Varför lever dem? Om alla bara skulle dö skulle det ju inte spela någon roll längre. Ingenting skulle spela roll, ingen skulle bry sig vad någon hade gjort. Livet är bara en enda stor bluff och det finns ingen som helst mening med det, egentligen.

Edit 21:40:
Om jag inte visste att den här känslan som håller på att riva mig mitt i tu kommer att gå över och att jag kommer skratta igen inom en vecka hade jag nog gett med mig och hoppat framför ett tåg eller nåt, men inte då, för jag tänker dö lycklig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>