Dröm: Om Döden

Dröm drömd mellan den 10/9 och den 11/9 2006
Jag var på någonting med skolan, eller något läger. Vi hade en uppgift att blunda och gå igenom en skog, och vi fick inte tjuvkika. Jag blundade och jag gick. Det var ganska glest med träd och de glesnade allt med (jag tjuvkikade), sedan kom jag fram till en klippavsatts och jag slutade tjuvkika. Detta resulterade i att jag trillade ner för klippavsatsen och ramlade ner i vattnet. Amanda som satt på en lägre klippa drog upp mig, och pekade på min kropp som låg på en ännu lägre klippa.
”Är jag död?” frågade jag.
”Ja”, svarade Amanda.
”Är du död?” frågade jag.
”Ja”, svarade hon.
Så kom det sig att Amanda plötsligt förvandlades till Griselda Goldhawk (bitr. rektor på SH) och gick med mig för att visa och påminna mig hur mitt liv hade varit. Hon visade min familj, jag hade en mamma och en pappa och inga syskon, och jag hette Linnea. Sedan visade professor Goldhawk mig till platsen där jag skulle skickas iväg till den riktiga döden. Innan mig var en fet festprisse i 40års åldern och han fick se sin egen begravning, det var ett stort partaj. En tjej som hade supit ner sig totalt dansade omkring naken, men fick snabbt på sig kläderna då hon såg att hennes pappa kom för att hämta henne. Detta tyckte ‘festprissen’ var riktigt roligt och dansade omkring som en galning bland folket även om ingen kunde se honom. Så kom vi tillbaka från inblicken i begravningen, och han skickades iväg i en kista längst en flod. Så var det min tur. Jag fick en snabblick till mitt hem, såg min sörjande pappa. Sedan fick jag tre alternativ av vad som hade hänt sista dagen i mitt liv. I ett av alternativen hade pappa örfilat mig, i det andra hade han tänkt göra det och i det tredje hade han varit rent rasande på mig. Jag valde det andra alternativet. Sedan lade jag mig i min kista ochgungade iväg längst floden. Jag vaggades till en fridfull sömn och sen existerade jag inte mer.
Efter detta såg jag (inta jag som i död, utan allmänt) en överblick över mina föräldrar då de städade köket. Min pappa, som var helt förkrossad över min död, hittade den stora ”skålen” med delar av mig i. Däri fanns också två olika skålar med någon form av vätska i. Min pappa tar skålarna och häller över lite från den ena till den andra och plötsligt är han på det stället där jag skickades iväg längst floden och där är också jag.
”Pappa, var inte ledsen”, sa jag. ”Jag förlåter dig.”
Vi kramade om varandra och så åkte jag än en gång iväg på floden och vaggades till sömn och ickeexistens.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>