månadsarkiv: juni 2006

Dröm: Rökare?!

Drömd mellan klockan 05:00 och 13:00 den 25/6 2006
Jag kan inte minnas att drömmen egentligen hade någon handling, mest att den kändes läskigt sann och om jag inte vaknat på Ingrids kökssoffa efter den hade jag kanske trott på den. Jag var med Gunn i alla fall (surprise, surprise) och det visade sig att han var rökare. Det läskiga med drömmen var att det inte förvånade mig utan mer som något jag vetat hela tiden men aldrig fått bevisat. Det mesta jag minns var att vi tog en promenad och han rökte, och han bjöd någon på en cigarett också… men inte mig. Det var i alla fall ganska lättande att han inte försökte bjuda mig minns jag att jag tyckte.

Dröm: Sommartider!

Dröm mellan tisdagen 20/6 och onsdagen 21/6 2006
Jag drömde att jag var med Gunnar och några till tror jag. Någon, möjligtvis Gunn, talade om för mig att inatt var det sommarsolstånd och att himmlen var otroligt vacker just då. Klockan var väl runt två då det skulle märkas det här vackra. Himlen var färgad i en mörkblå nyans och plötsligt började olika figurer explodera i en ljusare blå nyans. Det var först fyrkanter, sedan cirklar, femtaggiga stjärnor, hjärtan, osv. Tillsist var det över och himlen blev så ljus som den vanligtvis är klockan tre en sommarnatt. Jag skulle då cykla hem och fick mig en rejäl utskällning av mor för att jag inte kom hem fören vid halv fyra eller så. Jag tror hon kommenterade att jag varit med Gunnar och allt det som hon brukar kommentera när jag spenderat tid med honom, men jag vaknade väl straxt efter det.

Andra gången i mitt liv som jag …

I tisdags kväll var andra gången i mitt liv som jag sov över hos någon innan en skoldag. Sist var innan ett svenskseminarium hos Ingrid då jag tappat bort mitt texthäfte. Nu var det hos Gunn tillsammans med Ingrid, Adam, Armand, Kalle och Paul. Vi såg på Jurasic Park III samt Hot Chick innan vi klockan två insåg att vi inte skulle sätta på en fyra timmar lång skräckfilm. Ingrid, Armand, Adam och Paul tog en promenad. Gunn och Kalle sov (nästan) redan då och jag slocknade straxt efter det att de andra hade gått. Mysfaktor hög.

Idag hade vi genrep inför avslutningen imorgon. Jag kommer skaka som en maraccas när jag ska sjunga. Jag får väl hoppas på att det går bra. Bara jag inte glömmer bort stegen. Sedan är det sommarlov. Det är nästan sorgligt att inte kunna få träffa alla varenda dag som man gjort tidigare. Hur ska jag överleva två månader utan att träffa alla underbara människor konstant? Jag kommer i alla fall vara beroende av ett busskort eller bli en expertcyklist under sommarlovet. Och folk måste se till att träffa mig annars kommer inte jag vara hälften så mycket människa av det jag är nu. Jag älskar dem alla, och jag kan inte föreställa mig så lång tid utan dem.

Glad sommar!

Dröm: Mjölig

Dröm drömd någon gång under vecka 22
Detta var någon/ra dag/ar innan vi skulle hem till Gunn. Vi skulle till Gunn på fredagen. Jag drömde i alla fall att det var fredagoch jag var hemma hos Gunn och vi skulle baka. Detta slutade med mjölkrig och vi båda fick varsitt helt mjölpaket på oss, eller i alla fall som det såg ut. I vilket fall gick Gunn iväg för att duscha eller byta om eller någonting. Få bort så mycket mjöl som möjligt från sig. Då ringde det på dörren, jag öppnade och in kom Ingrid & CO…

den gågna veckan

Ja, vi var ju en hel bunt med folk som hamnade hos Gunn förra fredagen. Det var Karl, Ingrid, Paul, Adam, Annika, Gunn (såklart), jag och Käts. Sedan Karin och Michan som kom sent. Käts fick i vilket fall stå för matlagningen samtidigt som jag, Adam och Ingrid stod vid pianot och trallade. Folk spelade kort samtidigt som Käts, jag och Gunn såg Bridget Jones 2. Vi lyckades i alla fall få med alla på sanning och konsekvens… eller tja, Ingrid och Karl försvann in i pingisrummet efter ett tag och satt där inne och fnissade för sig själva. Karl var den första att åka hem, senare försvann även Käts och Karin. Resten sov över. Fråga inte hur jag lyckades, alla hade försvunnit därifrån vid 13:00, men jag blev kvar till klockan 18 ungefär.

Kemiprov. Det var iaf vad jag borde pluggat på under söndagen och de två nästkommande lediga dagarna. Jag lyckades börja under tisdagen, men jag minns inte ens vad det var jag kollade på. Så själva grovplugget vart på torsdagen dagen innan. Under onsdagen var jag på Försommarsång… Gunn sprang efter gamla ex, och jag hade varit vaken hela natten pga Armand (vi skyller allting på Käts). På fredagen så gick provet helt okej – hoppas jag.

Ja, fredagen, kemiprovet. Ingen kunde göra något och vi hade ingenstans att vara. Jag, Julia, Adam, Armand och Gunnar vandrade omkring på stan. Julia försvann så fort hon käkat upp sin Callippo-glass och Adam gick upp i rök ett tag för att klippa håret. När han kom tillbaka var allt hans hår helt borta… det var jätteläskigt. Tillsist slutade det med (surprise, surprise) att jag och Gunn var kvar. Vi hade en del filosofiska diskussioner. Men jag tyckte nog att vi var långt ifrån att låta som Kalle och Ingrid. Jag följde tillsist honom hem… vi åt pizza. Jag blev kvar där till klockan 12… hrm… vi drack säkert en och en halv liter var utav olika, oidentifierade drycker. Dock inget alkoholhaltigt… tror jag. För timmen innan jag åkta var jag heldrogad, inte minst kände jag mig helt bakis i morse när jag skulle upp.

Idag spelade vi in skiva med kören. Jag var där 11, kom därifrån klockan 17. Jag har ont i fötterna. Våran kör har mer kördiciplin än tantkören när det väl gäller. De kunde inte spela in en gång utan att någon började hosta, usch så arg jag blir! Man kan faktist hålla tillbaka en hostning och spara den till efter låten. Det var i alla fall vad jag gjorde… och våran kör fick inte spela in ”En vanlig grönsak” fast vi tiggde och bad. Vi håller tummarna för att det blir tid över imorgon. One hand, One heart från West Side Story är verkligen helt underbar. Ann tyckte att det inte syntes när jag spillde ketchup på kjolen, en timme senare anklagade hon Gunn för fläcken. Jag höll på att slå ihjäl henne. Lisa är inte kul, hon säger åt mig att sluta spela piano när halva Ceciliakören sitter och babblar. Jag övade i alla fall min stämma till skillnad mot barnen… Det är verkligen såna småsaker man blir sur på henne för. Jag hade nästan kommit över att jag ogillade henne, men nej… usch, jag känner mig verkligen barnslig som blir sur över sådana grejer. Aja, det får jag väl leva med.

Nu ska jag iväg och köpa AAA-batterier, näsdukar och potatissallad med crême-fresch i.