Dröm: Långa snack och flygande stolar

Drömmaraton, drömt natten till 7 april:

Dröm nr1: Ingrid drar med mig ut från Ulrica och börjar skälla ut mig. Hon anklagar mig för att det enda jag är ute efter med Gunnar är sex. Och jag står och stortjuter verkligen och inte vet vad jag ska svara. Ungefär något sånthär säger hon:
”Matilda, jag tycker det är hemskt! Det syns på dig att du bara är ute efter … Han är en så oskyldig person, du får inte smutsa ner honom, du får inte förstöra det här. Du tänker bara på sånt! Du vet inte vad kärlek egentligen är, Matilda!”
Det var inte en så trevlig dröm.

Dröm nr2: Jag har sprungit iväg till mig exexpojkvän, Robert, (vi är fortfarande vänner) för att jag inte hade någon stans att ta vägen. I drömmen börjar han stöta på mig och kladda på mig och jag säger ifrån gång på gång, men han lyssnar inte. Jag kan minnas att han säger: ”När sa vi att den där förlovningen skulle bli av?”
Krääks! Det dumma är ju att det associeras till att han sa så till mig på skämt på bussen ett par dagar tidigare.

Dröm nr3: Okej, den här utspelar sig efter jag och Gunn klivit av bussen i resecentrum. (Bör nämnas att det här är klockslaget 0.30) När vi ska krama varandra hej då säger han till mig att vi behöver prata och följer med mig på bussen hem. Och vi pratar en hel del på bussen, men jag minns inte om vad. När vi kliver av bussen på min station ska det tydligen snart komma en buss så att han kan ta sig hem till stan, och ännu en gång viskar han någonting till mig när vi ska skjiljas åt. Han viskar ”Är jag verkligen värd det? På det sättet?” och jag blir tvungen att följa med honom på bussen för att tala om för honom att jag verkligen tyckte om honom jättemycket för den han är. När vi kommer till stan inser jag att jag måste gå hem…
Ungefär där tar drömmen slut och poppar över till det att vi helt plötsligt befinner oss på skolan.

Dröm nr4: Vi befinner oss i ett klassrum på katedralskolan, klockan är någonstans runt halv tre och klassrummet är fullt med elever. Bland annat Karin finns där, hon som verkligen vill att det ska bli något mellan mig och Gunnar. Jag säger hej då och talar om jag jag måste börja gå hem (c:a 1-1,5mil). Plötsligt så har jag en osynlighetsmantel på mig och bär på en stol ut ur klassrummet. Gunnar säger något till Karin som jag inte minns och Karin svarar med ”Vad synd att Matilda redan gått då.” Just då smäller jag i stolen på dörren och ramlar ut ur klassrummet (det mina vänner ser är en flygande stol). Karin ropar ”Men där är hon ju!” och börjar jaga mig. Jag flyr, men mitt pucko till jag bär fortfarande på stolen så hon ser ju den flygande stolen trots att jag är osynlig. I andra änden av skolbyggnaden ställer jag ner stolen och försöker ta mig runt Karin. Oturligt nog fnissar jag till och hon kommer nära och ska just rycka undan manteln då…
Jag vaknar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>