Förbannade Kärleken

Jaha, nu är jag helt överens med mig själv. Jag vill förbanna kärleken. Det är ganska onödig, den får en att må illa och den gör ont. Jag avskyr det, och nej, ingen har sårat mig. Jag är bara besviken, besviken på mig själv som hade alldeles för höga förväntningar på livet, universum och alting. Jag var så lycklig och trodde att jag blivit bönehörd. Så blind. Jag är en dum ful idiot. Det är bäst jag börjar redan nu att förtränga känslorna. Blir i alla fall bäst så …

(slut mellan Zebastian och mig sedan två veckor, ja. och inlägget handlar inte om honom)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>